Pinsam bussresa

Igår när jag och Nilla hade vart på stan så tog vi i vanlig ordning 17-bussen hem till oss. Det var som vanligt knökfullt på den satans bussen, men jag fick iaf en plats på de klappstolarna som sitter på sidan.

När vi kom i sista svängen innan vår hållplats hände det som jag tänkt på under färden. Jag satt nämligen med fötterna under sätet, en passa påsar framför benen och med händerna höll jag i dessa påsar. Iaf så blev en så pass kraftig sväng att jag flyger med huvudet före och stångar (som tur var) Nilla rakt i låret innan jag får fram händerna för att ta emot.

Nilla börjar givetvis gapskratta medans jag blir röd som en tomat, folket runt omkring mig asgarvar eller kollar på mig med underlig blick. Försökte rädda det med ”ja, nä jag skulle ju ändå av här”.

Det var ytterst pinsamt…