Efter ett ofrivilligt uppehåll på över 10 år har jag nu återigen funnit tillbaka till denna fantastiska smaksensation.
Som liten knodd åt jag isterband 1-2 gånger i veckan. Det var en av pappas paradrätter, stekta isterband, kokt potatis och vitsås. Och likt mycket annat pappa gjorde så gjorde han det ofta och därav väldigt väl. Fläskkorv är en annan sådan rätt, men det blir ett inlägg längre fram i tiden.
Hur som helst så var det ungefär två veckor sedan som jag stod på ICA och skulle köpa fredagsmiddag, när jag skymtar isterbandsförpackningen på kötthyllan (min favorithylla). Det var inget snack om saken, minnena började bubbla och innan jag hann tänka så låg ett paket i kundkorgen. Nilla var väl sådär lagom skeptiskt, som man iofs kanske bör vara med tanke på namnet.
Väl hemma stekte jag dom som pappa brukade göra, först dela varje korv i 3 lika stora delar, sedan skära ett snitt nästan rakt igenom och fläka ut dem i pannan. Full värme, som man sedan drar ner till hälften när korven nuddar pannan och sedan låta dom gotta sig i sitt eget fett i ~6 minuter på varje sida.
Smaken var precis som den skulle, den satt perfekt, fulländad och sensationell. Det blev inte pära och vitsås, pga. en nuvarande fettdiet. Men serverad med hemgjord coleslaw behöver man inte skämmas. Det bästa av allt var dessutom att Nilla inte tyckte illa om det, hon må kanske inte dela min stora fascination, men så länge hon inte ogillar det är jag nöjd!