Är Sucker Punch. Idag kom det ytterligare en trailer till filmen, som tyvärr inte har premiär förrens mars 2011. Låååång tid tills dess. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Får samma känsla som jag får av Kill Bill/Sin City, vilka är några av mina all time favourites!

Först dokumentären om Christer Pettersson av Gjert Fylking. Alltid tyckt att det vilat något väldigt intressant över Christer Pettersson, han verkar vara väldigt intelligent och det är svårt att tro att han skulle mördat Olof Palme när man ser honom i denna dokumentär. Välgjord och intressant!

6 delar, ~10 min långa.

Nummer två, Stockholmsjävlar från 1998 med Fredrik Lindström och Papi Raul. Var väldigt längesen jag såg den, men den innehåller väldigt många skratt, än idag. Papi var mycket roligare än vad jag kommer ihåg, glad överraskning.

9 delar, ~10 min långa.

I helgen blev jag mer eller mindre lurad att gå på ‘teater’, missförstå mig inte nu då jag egentligen älskar att gå på teater. Hade inte kollat upp vad det var för nåt vi skulle se, men Nilla hade varnat för att Jojje(?) från det irriterande buskisgänget skulle vara med.

Samma dag som vi skulle gå på teatern fick jag veta att det helt enkelt var hela Stefan- och Krister-gänget. Det var deras senaste uppsättning som jag nu snart skulle gå och se på. Jag har i alla år ratat och mer eller mindre hatat den här typen av humor och nu skulle jag gå och se dem live!

Klientelen var som sig bör, det var nästan som lite spökligt vad mina förutfattade meningar besannades. Det fullkomligt sprutade av underlivsskämt och halvdana ordvitsar, men dragplåstret var ändå en trasig stol som prästen prompt skulle sitta på, gång, på gång, på gång, med ett rungande skratt varje gång.

Jag är iaf helt och fullständigt övertygad om att buskishumor inte är något för mig!

Att det är fredag idag!

Jag har inte glömt, faktum är att det i princip är omöjligt att glömma bort det.

Ikväll ska jag göra plankstek på fläskfilé, passar på nu när det bara kostar 59,- /kg, curry-duchesse, sparris/vaxbönor lindad i bacon, kanske en rödvinsglaze om andan faller in. Men definitivt bearnaise-sås. Vi får främmande från Eslöv och plankstek brukar bli uppskattad, det är ju liksom sånt man annars får på restaurang. Men ändå är det lätt att göra.

Hört på nyhterna igår:

”På filmen ser man hur polisen slår hulliganen i huvudet med sin balle… BALLE… BATONG!”

Jag höll på att kvävas av skratt och köra av vägen.

Kålsuparen är tillbaka, även att jag själv ogillar att folk postar youtube-klipp med musik som sällan (om inte aldrig) passar min smak, så måste jag posta den här.

Jag börjar nästan varje morgon med den här låten för att komma i stämning. Underbar!

Hela triologin av Sagan om Ringen gick på TV i helgen, och passande nog var både jag och Nilla inställda på att se massor av film just den här helgen. Vi började kolla på första filmen och ungefär när den andra reklampausen började tappade jag tålamodet och skaffade istället hela triologin så man kunde sen den som man ville istället. Det är ungefär vad vi ägnat största delen av helgen åt. Precis som alla andra gånger jag sett triologin så lyckades Frodo, även denna gång, första ringen efter mycket om och men, good for him!

Men förutom det så fick jag ett infall i lördags, jag blev tokigt sugen på att börja spela DotA igen. Letade igenom hela lägenheten efter installationskivorna men lyckades bara lokalisera WC3, men inte expansionen The Frozen Throne. Så det blev en sväng till MediaMarkt och inhandlande av just expansionen. Hem igen och börja spela, gud va kul!

Igår målade vi en hylla, påtade på terassen. Kan ha varit sista gången vi rensade ogräs där för denna säsong. Hösten gör sig allt mer påmind!

I lördags lagade jag en variant av boeuf bourguignon, och igår gjorde jag kålpudding.

Jag är ganska övertygad om att det inte berorpå att jag är kille när jag säger att det inte alls var en särskilt bra film.

Det kändes som att sitta och kolla i ett fotoalbum ungefär; här är vi i Abu Dhabi, här fikar vi, här ligger jag och min man i soffan och posar, osv osv. På två timmar och 20 minuter hände egentligen ingenting, själva händelsen var väl kanske att Carry(?) kysste någon annan snubbe efter 1,5h, men det löste sig ju det också.

Man visste liksom aldrig vad man skulle tycka om någon i filmen, jag fann till slut att jag sympatiserade med Mr. Big som ville ha en lugn stund framför TV’n när han kom hem från jobbet (manschauvinist, ja visst).

Ibland droppas det någon kommentar som ”uuuh, no my Prada bag got ruined” varpå det antagligen är tänkt att tittarna ska reagera med ”Nämen, hon sa Prada, det vet ju jag vad det är!!”

Jag vill jämföra den med Mamma Mia, en riktigt horribel film som bara blev känd för att den ‘handlar’ om ABBA. Och ja, har man en trogen skara fans (till 99% bestående av tjejer) så varför inte försöka tjäna pengar på det.

Visst jag fnissade ibland, det medger jag.

Nilla hade hört om denna film från någonstans (säger inte vart älskling ;) ).

Igår tycktes ju vara den ultimata kvällen att kolla skräckfilm, regnet stog som spön i backen och det blev mörkt snabbt. Vi såg filmen Frontier(s) som till vår förvåning var på franska, men det gjorde inget, det glömmer man fort av. Den var iaf riktigt bra, också det till vår förvåning, är inte precis varje dag man stöter på en BRA splatter-skräck.

Filmen påminner emellanåt väldigt mycket om Motorsågsmassakern, men den håller ändå bra distans. Ofta känner man att det faktiskt inte finns någon hejd på hur grisigt det kan bli, hur ont det kan göra och vad som egentligen håller på att hända i filmen.

Det är hur som haver en film jag vill rekommendera!

Frontier(s) på IMDb

Jag är dålig på att läsa böcker, men på sommaren brukar jag iaf plöja igenom ett par tre stycken. Nu passar det sig även bra att läsa fram och tillbaka till jobbet då jag mer eller mindre spenderar en halv evighet på en skumpig buss.

Hur som helst så köpte jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på Willys för det hutlösa priset 69,- medan den på adlibris bara kostar 39,-.

Har väl läst en femtedel av boken och den är riktigt mysig än så länge, känns lite som en äldre svensk film, en ‘genre’ som jag, f.ö., är fullkomligt betuttad i.

… så var sagan slut.

Då har jag läst klart Plura Jonsson - Resa genom ensamheten : svart blogg och det ljuva livet, mycket bra läsning om du frågar mig. Jag förstår ju att det är ganska subjektivt med tanke på att han är en av mina stora idoler. Jag vill likna det lite med ”Ray” och ”Walk the Line”, Ray är i det stora hela en bättre film, men eftersom mitt tycke för Cash är större än Ray Charles gillar jag filmerna likvärdigt.

Boken är lite hoppig, det kan vara svårt att hänga med. Mittpartiet är uteslutande från ”Svart blogg” och här blir det ganska hoppigt emellanåt, men det är fortfarande intressant läsning om hur denna skiva blev till.

Men det absolut bästa är ju att läsa om min idols skriverier om mitt stora intresse; mat. Samt alla skildringar om Norrköping i en tid som jag börjat inse var en tid då Norrköping faktiskt låg väldigt långt bak i tiden jämfört med resten av Sverige.