
Jag är ganska övertygad om att det inte berorpå att jag är kille när jag säger att det inte alls var en särskilt bra film.
Det kändes som att sitta och kolla i ett fotoalbum ungefär; här är vi i Abu Dhabi, här fikar vi, här ligger jag och min man i soffan och posar, osv osv. På två timmar och 20 minuter hände egentligen ingenting, själva händelsen var väl kanske att Carry(?) kysste någon annan snubbe efter 1,5h, men det löste sig ju det också.
Man visste liksom aldrig vad man skulle tycka om någon i filmen, jag fann till slut att jag sympatiserade med Mr. Big som ville ha en lugn stund framför TV’n när han kom hem från jobbet (manschauvinist, ja visst).
Ibland droppas det någon kommentar som ”uuuh, no my Prada bag got ruined” varpå det antagligen är tänkt att tittarna ska reagera med ”Nämen, hon sa Prada, det vet ju jag vad det är!!”
Jag vill jämföra den med Mamma Mia, en riktigt horribel film som bara blev känd för att den ‘handlar’ om ABBA. Och ja, har man en trogen skara fans (till 99% bestående av tjejer) så varför inte försöka tjäna pengar på det.
Visst jag fnissade ibland, det medger jag.