Snipp snapp snut …
… så var sagan slut.
Då har jag läst klart Plura Jonsson - Resa genom ensamheten : svart blogg och det ljuva livet, mycket bra läsning om du frågar mig. Jag förstår ju att det är ganska subjektivt med tanke på att han är en av mina stora idoler. Jag vill likna det lite med ”Ray” och ”Walk the Line”, Ray är i det stora hela en bättre film, men eftersom mitt tycke för Cash är större än Ray Charles gillar jag filmerna likvärdigt.
Boken är lite hoppig, det kan vara svårt att hänga med. Mittpartiet är uteslutande från ”Svart blogg” och här blir det ganska hoppigt emellanåt, men det är fortfarande intressant läsning om hur denna skiva blev till.
Men det absolut bästa är ju att läsa om min idols skriverier om mitt stora intresse; mat. Samt alla skildringar om Norrköping i en tid som jag börjat inse var en tid då Norrköping faktiskt låg väldigt långt bak i tiden jämfört med resten av Sverige.









